Inatt när jag skulle sova lyssnade jag på en fin låt som fick mig att tänka "undra om den här låten skulle passa till en video tillägnad till sin bortgågna?". Självklart tänkte jag på Clara och att hon skulle dö i flyget hem från Thailand. Det ryste i hela min kropp och jag ville gråta.

Tanken utan henne finns inte. Jag skulle inte klara mig. Helt ärligt. Det finns så många vänner som skriver att de inte skulle klara sig utan sin vän och att de skulle dö. Jag vet inte om jag skulle dö,  dö utav sorg kanske. Men jag skulle leva för dig, Clara.

Du är verkligen min allra bästa vän och utan dig i mitt liv hade det inte sett likadant ut. Du är min livsglädje och jag är så GLAD att du och jag hittade varandra i sån ung ålder. Hihi nu låter det som om vi är 35 år gammal, men vi var faktiskt bara 1½ & 2 år när vi började leka med varandra.

Ett brev jag fick att Clara när jag var mindre löd såhär:

Hej Molly! Du är den bästa kompisen jag känner och det är otroligt att vi har varit bästa kompisar i sex år ♥

Själv tycker jag att det är otroligt att när jag var fyra år så bytte jag dagis och det innebar ju att jag och Clara inte längre gick på samma dagis, men vi höll kontakten och var med varandra minst lika mycket ändå. Jag kommer ihåg då jag brukade vara arg, då sa jag att jag hade abstinens efter Clara, hehe :) Min bebis!

Nu vill jag tacka dig, Clara, för att du står ut med mig! Jag älskar dig♥


Det här var vi i våra yngre dagar, :)



Äldre dagar!